Det regnar ljuvligt! Och jorden luktar igen nu när vädret är milt; tjälen drar sig upp ur myllan likt ångande champagne  ur flaskan när korken dragits ur. Se vårens glaskulepynt i grenarna!

Två oskyldigt spatserande gäss? Alls icke: bondens värsta fiende just nu enligt morgontidningen som har en egen bild tagen i närheten, i Östra Kattarp. Flygfäna trampar i tusental sönder åkrarna där grödorna går under i klafset. Så idyllen är tydligen skenbar.

Prästgårdsdammen i Södra Sallerup ser ut att innehålla mangroveträsk eller nått. Våren framstår fortfarande som en restaurang en timme innan den öppnar.

Det är våren vi vill se istället och allteftersom pricka av tecknen för i bingobrickan som när den är komplett och rätt ifylld gör att vi äntligen kan vråla Säsongen är här! Och med det börja sitta ute hemma, på balkong eller i trädgård kan nog kvitta. 
Vintergäcken hade slagit ut idag när jag passerade bästa växtplatsen som är prästgårdens tomtgräns mot Fårabäcksvägen i Södra Sallerup. En månad senare än i fjol, men så är ju den här vintern, etc, etc.

Längst fram det levande och därför förgängliga? Längst bak det döda och därmed bestående? Bäriga träd och stenigt hus: Södra Sallerups kyrka från 1100-talet.

Snöpinnen på plats utanför prästgårdsdammen. I år lagom i tid för att väcka förväntan om en vit jul. I fjol var den nerkörd den 18 oktober vilket var förfärligt! Ser att nerslagsplatsen då var några meter till vänster om oxå. Spännande att se när och var pinnen dyker upp nästa år. OBS: ironi.

 Så var vi vid vattenhålet igen: grundvattenblänket vid cykelstigen mot bokskogen i höjd med Södra Sallerup. Kompositionen i bilden är en hommage till min favoritkonstnär, Olle Baertling. Vinklarna gck ihop i spetsen på hans tidiga konstverk. Men i den senare livsperioden öppnade sig vinklarna för att fortsätta linjerna ut i universum. Fint!

Vafalls! Två hägrar hägrar i Södra Sallerups prästgårdsdamm när jag som vanligt tar min och hundens lördagspromenad där förbi. Jag har i alla år trott han/hon var ensam. Nu är det tydligen två som driver med mig hela tiden…

Det här är en favoritvy, vid cykelstigen mot bokskogen. Grundvattenpölen är som ett öga. Där det är vatten idag var det förr ett stickspår till järnvägen. Det användes för att lasta lera, tror jag, som var av ett särskilt slag och som bröts i närheten, om man nu säger så om lera: bryta? När järnvägen lades ner 1948 upphörde driften och vattnet tog över i sänkan.
Pölen har varit större får jag av en slump (vad tråkigt allting vore om det inte fanns någon slump) fram efter att ha nyttjat årets bok från Malmö Kulturhistoriska Förening: Ett nytt register över alla årsböcker som givits ut sedan 1933.
Jag söker på Prydesholm som gården bakom och till vänster utanför bild heter. Registret hänvisar till 1962 års årsbok. Och den har jag! Där står om ortnamnen i Södra Sallerup med omnejd. Prydesholm låter ju prydligt och förnämt. Men ursprunget ska tyvärr vara av det dystrare slaget; en ägare av gården på 1800-talet brukade prygla sina drängar… Öknamnet Pryllehållm snyggades med tiden till. Så kan det gå.

I vilket fall så fortsatte lördagen med gallerinatt inne i Malmö vilket som vanligt betydde att gamlingarna reclaimed  the streets från fjortisarna som flydde in på mackadonalds medan rullatorgänget skränande lät sig ledas av lockande marschaller till nästa konstställe. Heja!

Därför är det bekymmersamt med att mediabolagen blir större och färre; det gör att antalet gentemot varandra självständiga tidningar och journalistiska uppdrag blir färre. Malmö, till exempel, bör speglas i mer än en nyhetstidning. Det ser man tydligt vid en genomläsning av pappersutgåvorna och webbplatserna för Sydsvenskan, Efter Arbetet och Skånska Dagbladet. Det är inte tre olika städer som framkallas, men det är olika fokus, resurser och syften med publikationerna vilket gör att bilden av Malmö blir mer mångfacetterad och stan sätts in i fler sammanhang.

Det finns mycket att säga om de här tre pressrösterna, deras styrka och svagheter och liknande. Men precis som spegelbilderna på Olles välputsade båge gör så ger oss fler pressröster fler uppfattningar. I och för sig av en verklighet vi inte till fullo kan greppa, bara försöka förhålla oss till; men ju fler åskådningar som kan komma fram desto bättre kan  vårt grepp ändå bli!

Blodlönnen vid Prästgården  är en av mina favoriter.

Vid Södra Sallerups kyrka, bredvid Klågerupsvägen, slingrar sig den här personligheten.

Gångstigen vid före detta Kvarnby ängar. Adressen för att hitta blommande träd kan annars vara: se-dig-omkring. Naturen har närmast exploderat. I onsdags hade vi också varmast i Europa: 25 grader. Say no more. Det behöver ju inte vara mer komplicerat än så här egentligen.

Men så var det det där med svininfluensan. Konstigt, det dör folk hela tiden i svält och sjukdomar, speciellt i Afrika. Och i krig och terror, särskilt i Asien. Men när USA och Europa hotas, då klämtar domedagsklockorna i våra massmedia som aldrig annars. Helt utan proportioner; enligt de senaste rapporterna ska - förutom Mexiko som drabbats värst med 15 döda- inte fler än 10 personer ha dött runt om i övriga världen där folk har smittats i sammanlagt elva olika länder. Jag önskar inte att fler ska dö, så klart. Men en mer global värdering av läget får gärna ta över det journalistiska anslaget.